Proto-Germanic: *kūtiō, *kūtiēn
Meaning: a bird
Old English: { cǖta `Milan, Rohrdommel, Gabelweihe' }
Middle High German: kūze, kūz wk./st. m. 'kauz'; hess. PN Kuiz, Kūze (Anf. 14.Jh.)
German: Kauz m.; frühnhd. Kutz(e), Kautz(e) m. (/f.); frühnhd. stein-kutz, -kutze, -keutz (15.Jh.)